Röra

natgeo 4
Det är för mycket. Jag hinner inte sortera och lägga i fack. Som kortslutning, det sprakar i alla kopplingar. Allt är aktiverat! Det blir till ett skikt som förvirrar och hindrar fördjupning och absorberar för mycket från omgivningen, ett magnetfält. Det vore bättre med en luciakrona!
Bild från National Geografic

Självklar

Att vara självklar, ha en självklar roll, inta en självklar plats. För mig är det att känna sig älskad. Att inte ens behöva fundera på hur man ska förhålla sig, om man duger och eller om man får vara med. Kan ha kommit hit med många lagade hål eller hela tiden varit nästan helt intakt.                                                                                                                              Hur många är vi här? Och hur ofta?

Att njuta av människor

Att ha förmågan att kunna njuta. Få kontakt. Mötas.  Vilken lycka!                                   Som det korta ögonkastet som ger en känsla av samförstånd när vi möts i affären eller ett härligt fniss i en situationskomisk  situation. Eller som när vårt samtal på djupet leder till att det uppstår något nytt. Det spelar ingen roll för mig om du är gammal eller ung, det handlar om kontakten och känslan som följer med.                                                                   Det har inte alltid varit så…

Svart

Ibland är svart den enda färg som stämmer… det spelar ingen roll hur många andra starka färger man skulle vilja uppleva. När svart är grundtonen ser man ju inte långt, egentligen ingenting. Det går inte att ta ut någon riktning, finns  inget att sträva mot eller hoppas på.

Jag funderar på hur starkt mitt motstånd är, hur svårt det är att acceptera att det är så här ibland. Det verkar så förbjudet. Ljust och glatt är det enda som duger,  är normalt. Det svarta är tecken på ohälsa. Vara sjuk, sjuklig tänker jag. Lite skamligt liksom.

Att ha tålamod, våga vara kvar tills det ljusnar – att det ska vara så svårt…