Vi är många som värnar om människans inre växt och helande – vår inre miljö, medmänsklighet -vår sociala miljö och samspelet med djur och natur – vår yttre miljö. Och det finns så många grupper som, med sitt perspektiv, arbetar för något bättre…
Men vi hörs för lite, märks för lite. Vi måste gå samman för att höras, för att påverka! Dags för en ny folkrörelse???
Att vara självklar, ha en självklar roll, inta en självklar plats. För mig är det att känna sig älskad. Att inte ens behöva fundera på hur man ska förhålla sig, om man duger och eller om man får vara med. Kan ha kommit hit med många lagade hål eller hela tiden varit nästan helt intakt. Hur många är vi här? Och hur ofta?
Självklar närhet till andra? Att vara sig själv, vara sann mot sig själv. Bara vara och lita på att det räcker…
Jag andas! Tja det gör jag väl alltid, men inte så medvetet som just nu. Inte bara låta andningen fungera helt automatiskt , låta den ”hålla på” medan jag gör något annat. När jag själv är med får jag sällskap. Och jag får kontakt med något större i mig…
Man kan klä sig i en ensamhetskappa. En fotsid grå kappa. Den kan ge skydd och göra att man slipper bli så förtjust i att vara tillsammans med dom som finns där utanför. Då kan man låtsas att man inte vill vara med och inte behöver. Och man slipper bli sviken…
Jag har länge haft ett stort motstånd mot begreppet tro. Frågan ”tror du på Gud?” känns så fel. Det är som frågan utgår från att Gud är en person någonstans därute som man ska svara på om man tror att han finns eller inte. För mig finns något gudomligt inom oss alla och det är inte något jag tror, utan som jag ”vet ”= har erfarenhet av. I veckan fick jag i alla fall anledning att fördjupa mig i begreppet. Den brittiske psykiatrikern Maurice Nicoll har i sin bok The New Man (1950) ett kapitel som handlar om tro. Det presenterades i Coniunctio av Katinka Montin. Jag blev inspirerad och läste mer av originaltexten. Här är några tankar som fångade mig mig
Tro är inte att bli imponerad av någon annan, att tro på honom och hans gärningar. Tro innebär att lita på och utveckla sin egen förmåga med utgångspunkt från sitt eget levande frö. Man kan inte utvecklas som människa bara genom att ta till sig en idé som kommer utifrån. Man måste lyssna till den högre visdom som finns inom.
Tro är övertygelsen om att det finns en högre nivå inom människan. Ett liv som är möjligt att leva nu – inte ett som kommer sen efter döden. Allt vad Kristus lärde ut handlade om den möjliga evolution som människan kan genomgå.
”The Kingdom of Heaven” som nämns i Nya Testamentet avser ett inre tillstånd av utveckling, inte en yttre plats. Det är varje enskild människa som måste ta sina steg till utveckling. När människor utvecklas på detta sätt påverkar det hela jordens evolution.
Christinas 