Det är för mycket. Jag hinner inte sortera och lägga i fack. Som kortslutning, det sprakar i alla kopplingar. Allt är aktiverat! Det blir till ett skikt som förvirrar och hindrar fördjupning och absorberar för mycket från omgivningen, ett magnetfält. Det vore bättre med en luciakrona!
Bild från National Geografic
Inre och yttre miljö
Vi är många som värnar om människans inre växt och helande – vår inre miljö, medmänsklighet -vår sociala miljö och samspelet med djur och natur – vår yttre miljö. Och det finns så många grupper som, med sitt perspektiv, arbetar för något bättre…
Men vi hörs för lite, märks för lite. Vi måste gå samman för att höras, för att påverka! Dags för en ny folkrörelse???
en tårkudde
Vilar på en tårkudde. Men det blir ingen vila. Det finns ingen kontakt. Tårarna behöver släppas ut ur sitt var, få virvla omkring i luften som dun och långsamt försvinna…
Självklar
Att vara självklar, ha en självklar roll, inta en självklar plats. För mig är det att känna sig älskad. Att inte ens behöva fundera på hur man ska förhålla sig, om man duger och eller om man får vara med. Kan ha kommit hit med många lagade hål eller hela tiden varit nästan helt intakt. Hur många är vi här? Och hur ofta?
Att njuta av människor
Att ha förmågan att kunna njuta. Få kontakt. Mötas. Vilken lycka! Som det korta ögonkastet som ger en känsla av samförstånd när vi möts i affären eller ett härligt fniss i en situationskomisk situation. Eller som när vårt samtal på djupet leder till att det uppstår något nytt. Det spelar ingen roll för mig om du är gammal eller ung, det handlar om kontakten och känslan som följer med. Det har inte alltid varit så…
Svart
Ibland är svart den enda färg som stämmer… det spelar ingen roll hur många andra starka färger man skulle vilja uppleva. När svart är grundtonen ser man ju inte långt, egentligen ingenting. Det går inte att ta ut någon riktning, finns inget att sträva mot eller hoppas på.
Jag funderar på hur starkt mitt motstånd är, hur svårt det är att acceptera att det är så här ibland. Det verkar så förbjudet. Ljust och glatt är det enda som duger, är normalt. Det svarta är tecken på ohälsa. Vara sjuk, sjuklig tänker jag. Lite skamligt liksom.
Att ha tålamod, våga vara kvar tills det ljusnar – att det ska vara så svårt…
Självklar närhet
Självklar närhet till andra? Att vara sig själv, vara sann mot sig själv. Bara vara och lita på att det räcker…
Ett pulserande nätverk?!
Så tänker jag mig verkligheten idag. Mängder av impulser. Ibland blir en signal tillräckligt stark och fångar min, vår uppmärksamhet. Kraften exploderar och fortplantar sig till allt och alla. I nästa stund bubblar en annan kraft upp någon annanstans. Det går inte att räkna ut var eller hur. Livet…
(bilden kommer från National Geographic)
Med blid och livlig värma…
…till allt som varit dött, sig solens stålar värma och allt blir återfött…
Det är så det känns när några sidor av mig själv nu töar. Det som frystes ner, som en ren skyddsåtgärd för att undvika skador, lever igen.
andas…
Jag andas! Tja det gör jag väl alltid, men inte så medvetet som just nu. Inte bara låta andningen fungera helt automatiskt , låta den ”hålla på” medan jag gör något annat. När jag själv är med får jag sällskap. Och jag får kontakt med något större i mig…
Christinas 