Leva nästan ett helt liv sysselsatt med att fylla igen hål. Driven framåt av den inbyggda kraft vi har – att bli den man egentligen är skapad till att vara. Men också driven av mitt starka behov av att vara med. Få vara med. Jag visste att något var fel, men inte vad… Kände mig utanför, annorlunda.

Insikterna på vägen har varit min belöning. Många hål har fyllts igen. Andra gapar fortfarande tomma. Jag upptäcker nu att det inte blev som jag tänkt. Jovisst, jag får vara med nu. Jag möter fler härliga och varma människor, och jag kan känna mig mer kärleksfull.  Men ni verkar ha levt ett mer självklart liv och inte ägnat er åt att laga hål. Vi har olika historia och jag känner mig främmande, som en invandrare.