När man ser sig, känner sig som ett offer, är det som att göra sig till ett objekt. Någon för mig eller andra att tycka synd om. Det är att distansera sig från sorgen, från känslan. Som att tycka synd om i stället för att sörja. Skillnaden mellan att bli kvar eller kunna gå vidare…
Bra analys – sen gäller det att hitta motmedlet !
cfj
Blir man ett offer oman tror att man inte har makt…makt över sitt eget liv? Är det då man söker sig nära makten, så nära man tror att det går för att få kontroll över sin egen existens? Som offer har man då rätt till någon makt över huvud taget?